Life of Stefan

Jag hoppades på Sverige - Tyskland vann.
Jag hoppades på Mexico - Argentina vann.
Jag hoppades på Holland - Portugal vann.
Jag hoppades innerligt på Australien - Italien gjorde som de brukar. Idioter. Fotbollen är orättvis.
Jag hoppades på Schweiz - Ukraina vann.
Jag hoppades på Ghana - Brasilien vann.
Jag hoppades på Spanien - Frankrike vann.

Nu står mitt hopp till en man...

Come on England!!!

När Tyskland gjorde 2-0 mot Sverige och Teddy Lucic fick ett felaktigt rött kort mot sig kändes det som VM fick ett abrupt slut. Den känslan jag upplevde då varade dock inte många timmar för när Rafael Marquez gjorde 1-0 för Mexico mot Argentina tändes ett litet hopp i mig. Jag hade inte stora förväntningar på Mexico, men jag hade hoppats att de skulle bjuda upp till dans mot det som jag skulle kalla sydamerikas Tyskland.

Jag har aldrig gillat Argentina och Maradona. Javisst, den lilla knubbiga bollkonstnären är en av tidernas största fotbollsspelare, men jag gillar honom inte för det. I VM 1986 var jag fem år gammal och jag har bara vaga minnen från den tiden, men när jag blev lite äldre började jag följa med engelsk fotboll och då började jag fatta vad begrepp som "hand of God" och Falklandskriget betyder. England och Argentina är ärkefiender på fotbollsplanen och då var det lätt för mig att välja sida (jag har aldrig gillat fuskare).

VM i Italien 1990 var den första stora turneringen jag följde med på allvar och jag minns speciellt att Maradona spelade bra och att Argentina gick till final mot Tyskland. Men det var något med Argentina, och speciellt Maradona, som gjorde att jag höll på Tyskland i finalen. Jag tror att det var Maradona arrogans och att han tog ut segern i förskott. Tyskland vann finalen och jag var glad och förnöjd och utan att jag egentligen reflekterade desto mera över det så började jag ogilla Argentina mer och mer.

I USA-VM var Argentina inte i balans. Maradona hade sina sista dödsryckningar som fotbollsspelare, det enda som har etsat sig fast på min näthinna var hans jubelscener efter att han hade gjort mål mot gruppens slagpåse Grekland. Annars var jag bara glad över att vi slapp se de ljusblå och vita i semifinal... Men mitt s.k. hat vaknade inte till liv på allvar förrän fyra år senare på en ödesdiger kväll i St.Etienne i Frankrike. Det var 1/8-delsfinal, 12 år efter kvartsfinalen i Mexico. Batistuta gjorde mål, Michael Owen gjorde ett magiskt mål, Shearer gjorde mål, Zanetti gjorde mål i första halvlek. Sen blev det inte flera mål men Beckham fick ett idiotiskt rött kort, det blev straffar och Veron sa att han inte visste om han ville kyssa Beckham eller om han skulle hata honom. England hade matchen i sin hand men klarade att rota bort möjligheten, Maradona var sedan länge borta ur gamet men mitt hat mot Argentina hade kommit för att stanna.

I 2002 möttes England och Argentina igen redan i gruppspelet, men då drog faktiskt England det längsta strået och Argentina fick åka hem redan före slutspelet. Men i år är Maradona tillbaka i VM (han hoppar och dansar på läktaren) och jag kan tänka mig att han var ganska glad när Maxi Rodriguez slog in segermålet mot Mexico på extratid ikväll. Jag hoppas europas Tyskland slår sydamerikas Tyskland i fredagens kvartsfinal. Som i 1990 när Maradona hade tagit ut segern i förskott.

Äntligen börjar VM vakna till liv på allvar. Efter en något trög start har en del av topplagen verkligen börjat prestera samtidigt som en del smånationer har skakat några jättar.

På torsdagen blev Oslo gult och blått efter att Sverige äntligen klarade av konststycket att laga mål. Jag stressade från jobb för att hinna få få plats framför den stora skärmen vid Akershus festning och jag var bland de sista som kom in på området där tusentals svenskar väntade på att Sverige skulle ta ett stort steg mot playoff genom att slå det Paraguay som länge höll England på sträckbänken i öppningsmatchen.
Sverige fortsatte där de avslutade mot Trinidad och Tobago och skapade stora chanser utan att få nån utdelning men jag sa till de svenska kompisarna jag såg matchen tillsammans med att det kommer att sluta 1-0 efter ett svenskt kämpamål i 87:e minuten. Vi blev frustrerade, och lite mer frustrerade (och lite till) innan Ljungberg nickade (!!!) in segermålet i 89:e minuten. Min gissning var ganska bra och jag kan tänka mig att den svenska festen fortsatte långt in på småtimmarna i Oslo, Berlin, Stockholm, Göteborg och Årjäng och överallt där det fanns svenskar... Under kvällen lyckades jag till och med kläcka ur mig att jag nästan började känna mig svensk. Det har aldrig skett förr.

Folkhavet under Sverige-matchen

Idag slog Ghana Tjeckien 2-0 och den segern borde ha varit större, Tjeckien kan bara tacka Peter Cech för det (och offside-löpvilliga ghaneser). I kvällens andra match mellan USA och Italien fick vi se dramatik man sällan får se. Italien var skyhöga favoriter efter USAs mycket dåliga insats mot Tjeckien. Däremot var det USA som tog tag i taktpinnen med en gång och körde igång med ett rasande tempo. Det såg nästan ut som Italien var ointresserade i att spela match men efter 22 minuter gjorde italienarna det som de så ofta gör... mål på den enda målchans de skapat så långt i matchen. Pirlo slog in på en frispark från kanten och Gilardino mötte med skallen. Mycket orättvist men sånt är livet. USA fortsatte däremot att ånga på och kvitteringen kom fem minuter senare på självmål på en fast situation. Här började dramatiken på allvar. Behöver jag säga mer än tre röda kort och massa chanser i bägge ändar på planen? Temperaturen var hög och båda lagen kunde ha vunnit matchen. USA stod för en heroisk insats med 9 man på planen hela andra halvlek och nu är denhär gruppen helt öppen...

Alla lag kan gå vidare och kanske vi till och får se Ghana eller USA gå vidare på Italiens bekostnad. Personligen anser jag att det skulle vara extremt kul att se Ghana gå vidare men Italien hör hemma i spelet om medaljerna så jag håller nog en knapp på dem.

Nu är det kanonmatcher varje dag och imorgon spelas en grundspelets största matcher (för min del), Australien-Brasilien. Det blir spännande att se var de två lagen verkligen står och då får vi nog en fingervisning om Australien kan bli en seriös överraskning i detta VM.

Dagens notiser
Mitt under ett VM där temperaturen äntligen börjar stiga så pågår silly season i den europeiska klubbfotbollen. Liverpool försöker köpa loss Daniel Alves från Sevilla och Dietmar Hamann kommer troligen att bli såld till Bolton. En trotjänare i klubben och en av mina favoritspelare kommer troligen att lämna klubben och jag förstår varför men det är med ett tungt hjärta jag säger farväl till Didi. YNWA!
Djibril Cissé verkar också vara klar för Marseille på ett 1-årigt låneavtal med kjöpsoption, fair enough, även om jag gärna hade sett Djib göra en till comeback i den röda tröjan efter en lång skada.

Argentina är klara för playoff efter en storslagen 6-0-seger mot Serbien-Montenegro. Argentina kommer att spela bra i 1/8-delsfinalen men får respass mot England i kvarten... ;-)

Så långt anser jag att VM egentligen bara har bjudit på två riktigt bra matcher. De flesta topplag verkar verkligen ha varit präglade av allvaret och öppningsmatcherna har bjudit på en del fina mål men finspelet har skinit med sin frånvaro. Den första matchen som har etsat sig på näthinnan för mig var öppningsmatchen mellan Tyskland och Costa Rica, att det blev sex mål säger det mesta. Jag gillar inte Tyskland men sättet de klarade av att täcka över en sviktande defensiv med fyra mål framåt var riktigt kul att se på. Skall bli spännande att se hur Ballack, Schwainsteiger, Lahm, Klose och de andra sköter sig när de möter lite mer etablerade försvarslinjer.

Den andra matchen jag vill lyfta fram var Australien-Japan som spelades igår (måndag). Australien tog sin första seger i VM-historien och vilken match det var! Högt tempo från bägge lag, många chanser och många mål. Matchen stod länge och vippade på kanten, bägge lag kunde ha vunnit om matchen bara hade varit i 80 minuter. Australien spelade respektlöst mot kvartsfinalisten från 2002 och briljerade med fysiskt spel som fick England att se ut som små flickscouter. Trots att matchen var jämn så vill jag nog påstå att p.g.a. Australiens "never say die"-attityd så var det ett förtjänt resultat, en fotbollsmatch varar i 90 minuter plus tillägg... Kanske jag är lite färgad av mitt år i Oz men jag hoppas vi får se mycket mer av Australien vidare i turneringen. Kanske till och med ett nytt Grekland...? ;-)

Några notiser från mitt perspektiv...
Jag anser att Ronaldo inte har nåt att göra i VM. Idag joggade han mest runt på 16-meter utan att göra någon som helst nytta för laget sitt. Jag måste nog ställa mig i kören som säger att han har blivit för fet och lat...

Det har blivit alltför många mål på långskott. Vad sker med smörpassningarna i djupled och överstegsfinterna och precisa, hårda inlägg från kanterna?

Nu är VM inne på sin första fulla vecka och så långt har jag fått en del överraskningar. Det var förväntat att Tyskland skulle göra många mål mot Costa Rica men jag hade inte trott att den tyska maskinen skulle släppa in två. Många blev förvånade över Polens kollaps mot Ecuador men jag rankar inte Polen så våldsamt högt och de kommer att få det tufft i de två nästa matcherna mot ett Tyskland som kommer att rycka upp sig i defensiven och ett kontringsglatt Costa Rica med Paolo Wanchope på topp.

Lördagen blev en stor fotbollsdag där både Sverige och England underpresterade rejält mot motståndare som bägge lag skall slå med stor marginal. England klarade dock att få bollen i mål och klarade sig med hedern i behåll (fotboll handlar trots allt om att göra fler mål än motståndaren...) men Sveriges anfallsstjärnor måste reflektera lite vad de höll på med. Dessutom frågar jag mig vad en spelare som Marcus Allbäck gör på landslaget, på de 15 minuterna han fick spela så fick han tre öppna lägen och alla gångerna missade han endera bollen eller sköt rakt på Shaka Hislop i Trinidad Tobago-målet. Mitt intryck av lördagens matcher är att endera Paraguay eller Trinidad Tobago kan hoppa upp och bita England eller Sverige i knäet och snuva dem på en plats i slutspelet, men topplagen har också några extra växlar att gå på men då måste de prestera bättre i nästa runda.

Lördagens bästa match var nog Argentina mot Elfenbenskusten och där stod faktiskt afrikanerna för det mesta av underhållningen. Argentina spelade som Italien och Tyskland brukar göra av tradition, alltså cyniskt och effektivt... Elfenbenskusten spelade snabbt, med fint passningsspel och finess. Tyvärr vann effektiviteten mot charmen men jag hoppas innerligt att Elfenbenskusten kommer sig långt.

Söndagens matcher fick jag inte sett så mycket av men favoriterna klarade av att ro segrarna i land... Arjen Robben bjöd på show när Holland vann 1-0 mot Serbien, Mexico vann 3-1 mot Iran utan att imponera och Portugal klarade bara 1-0 mot den gamla kolonistaten (och ärkefienden!!!) Angola.

Nu är äntligen VM i full gång och idag blir det en väldigt speciell match för mig när Australien möter Japan i Kaiserslautern. Sen möter Tjeckien USA och kvällen avrundas med Italien-Ghana. Jag missar den sista matchen p.g.a. LOST-gruppe hos Per Arne och Monika men det kan jag väl leva med... :-) Dessutom e det sommarvärme så det håller här, +28 grader idag så det blir nog att försöka hitta nån uteservering att se matcherna på.

Advance Australia fair!

Äntligen har dagen kommit! Igår satt jag på jobb som ett litet barn på julafton som väntar på att få öppna julklapparna... och de paket jag fick öppna igår kväll går inte av för hackor. Massa fina mål och fotboll i världsklass är det jag fick på öppningsdagen.

Klockan 18.00 var det kickoff i Tyskland - Costa Rica på Allianz Arena i Munchen. Före matchen tänkte jag mest på hur mycket jag trodde Tyskland skulle vinna och allt sa mig att jag hade rätt när Torsten Frings sköt en susare rätt förbi krysset i början av matchen. Det fortsatte med att Philipp Lahm gjorde en riktig pärla lite senare och då tänkte jag att detta kan bara gå en väg. Helt plötsligt kontrade Costa Rica och så stod det 1-1 och då insåg jag att detta kunde bli match... och vilken match det blev!
Slutresultatet skrevs 4-2 till Tyskland och 5 av 6 mål var riktiga pärlor. Highlights från matchen finns här.

Kvällen fortsatte med Polen - Ecuador och alla andra jag såg matchen var säkra på att Polen skulle ta en säker seger här, jag däremot har tippat att Ecuador är laget som skall ta sig vidare till playoffs från den gruppen tillsammans med Tyskland. Ecuador som inte har överbevisat i generalrepetitionerna vann 2-0 och jag blev riktigt glad...

Vi har en tippat på jobbet hur det skall gå i VM och jag är då den enda som har tippat Ecuador vidare från den gruppen och det ser riktigt lovande ut med tanke på att det troligtvis är Polen och Ecuador som gör upp om andraplatsen. Förövrigt tror jag att Brasilien vinner finalen mot England och Peter Crouch blir skyttekung!

Nu är festen här och om 3 timmar och 17 minuter är det avspark i England - Paraguay... to be continued.